Gå direkt till innehållet på sidan
Statens fastighetsverk

Våra fastigheter / Skogar och marker / Att bränna för att vårda

Sidhuvudbild. Närbild på ett krokigt träd. Foto: Per Linder, SFV

Att bränna för att vårda

SFV:s naturvårdsspecialist Per Linder berättar.

Elden som naturlig skogsvårdare

En viktig åtgärd i naturvårdssammanhang är att bränna skogsmark. Skogsbranden var tidigare en mycket viktig ekologisk faktor i skogslandskapet. Den bidrog starkt till både en rik biologisk mångfald och stor variationsrikedom i trädslagsblandning och ålder. I takt med att människan kontrollerat sin omgivning mer och mer har skogsbränder minskat drastiskt. Nu försöker vi därför under kontrollerade former öka arealen bränd skogsmark. Det sker både på hyggen i samband med föryngringsarbetet och i sluten skog i rent naturvårdssyfte. Under 2004 och 2005 brände vi cirka 80 ha skogsmark.

En naturvårdsbränning i Jämtland

I slutet av augusti 2003 genomförde SFV en s k naturvårdsbränning på kronoparken Fiskåvattnet i Jämtland. En naturvårdsbränning görs enbart i syfte att öka skogens naturvärden. Bland annat får skogen utvecklas fritt utan skötselåtgärder. Syftet är att förbättra levnadsbetingelserna för de växter och djur som är beroende av eller gynnade av brandstörning. Till exempel finns det ett stort antal skalbaggar som lever i brandskadade träd och som i sin tur utgör föda åt olika hackspettsarter.

Asp och sälg är önskvärda

Branden leder till stora mängder döda och skadade träd, något som tidigare fanns i stora mängder i våra naturskogar. I dag är sådana träd betydligt mer sällsynta p g a ett effektivt virkesutnyttjande och frånvaron av skogsbrand som en naturlig störning. Vi hoppas också att vi i detta område ska få en rik lövföryngring med asp och sälg, några trädslag som tidigare effektivt har bekämpats i det här landskapet.

Noggrann avgränsning i alla väderstreck

Branden berörde ett område på ca 200 gånger 500 meter och vi kunde begränsa den tack vare att området gränsade mot en stor sjö på ena sidan och en skogsbilväg på den andra. De övriga kanterna fick brännas av innan branden kunde släppas loss i de centrala delarna.

Tidvis var branden mycket intensiv och gick upp i trädens kronor så att 30-40 meter höga eldkvastar kastade sig upp i skyn. I öppnare partier där ljung dominerade markvegetationen blev elden otroligt intensiv.

Dagen efter hade elden upphört så gott som överallt. Det var bara i gamla liggande döda träd, tjockare torvlager och i myrstackar som det fortfarande brann.

Kvitton på naturvårdsnyttan

Under åren direkt efter bränningen i Fiskåvattnet kunde vi se att den rödlistade tretåiga hackspetten flitigt födosökte i de branddödade träden på jakt efter bark- och märgborrar. På en hyggesbränning i Arvliden, Sorsele, som SFV utförde 2001, har forskare från Sveriges Lantbruksuniversitet vid en inventering 2005 hittat flera exemplar av den mycket sällsynta och starkt hotade arten spetshörnad barkskinnbagge (Aradus angularis). En sällsynt art som påträffats i norra Sverige och Finland.

Naturvårdsassistent Johannes Kraft

Foto: Per Linder, SFV

Skogvaktare Johannes Kraft anlägger en brandfront.

Avgränsat brandområde

Foto: Foto: Per Linder, SFV

Branden inleddes med att bränna av det hygge som avgränsade brandområdet mot den äldre skogen i norr.

Skogvaktare Sven Hagström och Johannes Kraft

Foto: Per Linder

Skogvaktare Sven Hagström och Johannes Kraft fäller en gran för att förhindra att elden sprider sig utanför de planerade gränserna.

Dagen efter

Foto: Per Linder, SFV

Dagen efter branden är skogsområdet helt svart och det pyr fortfarande från myrstackarna.

SFV:s skogsförvaltning

*För att läsa pdf-filer krävs Acrobat Reader. Hämta programvaran Acrobat Reader här.

Tillgänglighetscertifierad. Länk till Funka Nu:s webbplats med mer information om certifieringen, öppnas i nytt fönster. © Statens fastighetsverk | Postadress: Box 2263, 103 16 Stockholm | Besöksadress huvudkontor: Järntorget 84, Stockholm
Tfn: 08 696 70 00 (vxl) | E-post: sfv@sfv.se | Om webbplatsen